Att vända andra kinden till är inte alltid lätt, tror dock man vinner på det i längden, för vem av oss har inte själv sina fel och brister. Önskar här berätta en sann historia om detta som i just detta fall handlar att vända andra kinden till bokstavligt talat och om ordets kraft i sanning.
En ung kille hade en utvecklingsstörd syster och i skolan var det några som retade honom för det. Man kallade henne dumma saker inför honom, dag efter dag och vecka efter vecka. Något denne unge man ignorerade, då han faktiskt visste bättre.
Till historien hör att denne kille var storväxt, dvs. lång och vältränad då han tränade flitigt i simlaget, ja, en riktig ladugårdsdörr var han med sin längd och sina breda axlar.
En dag i skolan gick hans retande skolkamrater dock för långt och han hade fått nog, så han sa till dem: "Jag vill att ni slutar retas och tala illa om min syster." De andra killarna tittade på honom, nästan som att det hade fått som de ville; "Kom igen då," sa de och hyttade med sina knytnävar. "Nej," sa denne vältränade godhjärtade unge man. "Jag vill inte slåss, jag vill att ni slutar retas och tala illa om min syster." Varpå slaget kom, ett knytnävsslag från en av kilarna rakt över käken på den vältränade simmaren. Sedan blev det helt tyst.
Efter en liten stund hördes en röst lika lugn som första gången, denna gång dock med lite blod rinnandes nedför kinden. "Jag vill inte slåss, jag vill att ni slutar retas och tala illa om min syster."
Killarna tittade upp på den nu blödande store simmaren och han som hade slagit var tydligt berörd. Han visste sin skuld, kände den och den syntes tydligt. Killarna vände, gick därifrån och retade honom ej igen.
Att vända andra kinden till är inte alltid lätt, tror dock man vinner på det i längden. Hoppas att ingen av oss behöver hamna i den situation som denne unge vältränade simmare - vet dock att vända andra kinden till hjälpte honom, ja, alla i den situationen samt att alla talade om den händelsen långt efter den hade skett - ja, än idag faktiskt.